
På bilden här ovanför passade jag på att vara utekatt när vi var på landet i förra veckan.
Snacka om att livet har vänts upp och ned de senaste månaderna! Matte var ju tjock och konstig i nio månader för att hon hade en unge i magen och för ett par månader sen kom den ut – och sen dess är livet sig inte likt… Jag har blivit storasyster och med det följer en del ansvar, men även en del fördelar:
- Jag måste hela tiden hålla mig i närheten av matte och ungen för att säkerställa att matte inte råkar glömma bort att jag finns.
- Jag måste kvalitetstesta alla grejer som ungen får (och det är inte lite saker det handlar om!), och därmed har jag fått en massa nya bra sovställen som vagnen, sängen, babygymet, skötbordet osv.
- När ungen skriker, som den gör obeskrivligt ofta, så måste jag genast springa dit och kolla att matte eller plasthusse tar hand om den på bästa sätt. Och ibland är jag tvungen att jama ikapp med ungen.
- Jag har fått en ny liten varm kropp som jag kan sova intill på nätterna och det är ju bra. Jag brukar göra en skenmanöver när matte lägger sig och placera mig nere vid fotänden av sängen, men så fort hon somnat så smyger jag intill ungen och lägger mig intill hennes fötter eller ben. Armarna är det bäst att hålla sig ifrån, för man vet aldrig när hon börjar kunna nypa tag i mig.
- En väldigt bra sak är ju att jag har sällskap hela dagarna, för matte behöver inte längre gå till jobbet utan går mest och driver runt här hemma.
- Plasthusse har helt plötsligt börjat gosa med mig en massa och det tycker jag verkligen om! Jag förmodar att han insett min potential som gosare sen den där hårlösa ungen kom och känner att det ger mer (hår i näsan) att gosa med mig än med den.
Så på det stora hela är det helt okej med en unge i huset. I varje fall än så länge, medan hon mest ligger ner och inte vill slita pälsen av mig…

Här sitter jag och passar ungen medan hon sover. Matte satt förmodligen framför datorn, så nån måste ju passa henne!

















