Katten Astrid

Alltså, det här har varit en hemsk kväll!

Först kom matte hem och jag satte mig på balkongen en stund i godan ro och solade mig och trodde jag hade en skön kväll framför mig. Sen åkte plötsligt selen på, jag stoppades ner i min väska och så traskade hon ut med mig.

Jag trodde det var dags för bilfärd, men icke. Hon travade iväg åt ett helt annat håll och gick till tunnelbanan!! Det var så mycket ljud och människor överallt att jag fick ont i öronen. Vi åkte bara ett par stationer, men det räckte!

Sen var det dags för nästa pärs. Vi gick till doktorn! Där var det både hundar och skrikande katter, så jag blev både stum och förstenad i min väska och jag bävade för vad som komma skulle. Och om jag hade vetat vad, hade jag aldrig låtit matte stoppa ner mig i väskan. Matte tyckte nämligen att jag hade en knöl där bak som behövde undersökas…

Jag tror jag ALDRIG har varit med om en sån förnedrande behandling, för doktorn höll på och petade där bak och jag skrek och skrek. Och så skrek jag ännu högre och till slut var jag tvungen att verkligen vråla för att de skulle inse att jag inte finner mig i vilken behandling som helst.

Det hela slutade med att jag fick nån jäkla smörja i arslet för att ta bort en inflammation och en tratt att ha runt skallen. Tror ni det är nice att gå runt med en massa kladd där bak och inte få tvätta sig? NOT. Och tror ni det är lätt att gå runt i lägenheten när man har en tratt runt skallen? NOT.

Jag tänker aldrig nånsin gå till doktorn igen!

Andra bloggar om: katter, djur, veterinär,

Matte har nån slags fotoutmaning i sin blogg, där man ska visa vad man fotograferade för ett år sedan. Jag tänkte vara med för att göra henne glad, som tack för att hon har jagat mig upp och ner för trappen flera gånger ikväll och lekt spana-bakom-soffan-och-sen-attackera-mattes-ansikte-leken. Jag är helt slut och har säkert sprungit av mig flera hekto ikväll, men kul var det!

Nu föredrar ju jag att stå framför kameran istället för bakom, så det blir en bild som matte tog av mig för ett år sedan, när jag hjälpte henne att inte läsa tidningen. Det stod ändå inget intressant i den, så jag tog och lade mig på tidningen istället, så att hon skulle slippa läsa allt ointressant.

Andra bloggar om: katter, för ett år sedan, fotoutmaningar

I onsdags blev jag nedpackad i resväskan, instoppad i bilen (usch och fy) och körd till landet. Jag gillar att vara där och sist vi var där var det iskallt och jag låg mest framför brasan, men nu – nu var det varmt ute och jag har testat på att vara utekatt!

Det är ju ganska läskigt att vara ute i världen, och till att börja med föredrog jag att matte bar runt mig i min resväska.

Eller så åkte jag på hennes rygg, för det där gröna på marken det sticks och det vill jag inte gå på i onödan. Då är det bättre att bli körd runt.

Men ibland hände det nåt konstigt när en fågel landade på marken. Då flög helt plötsligt min kropp iväg ut på det gröna och jag ålade och smög mig fram mot fågeln. Jag kunde inte kontrollera mig alls och det var tokspännande och hemskt på samma gång!

Och den här bilden hävdar matte är tagen när fågeltransen släppt och jag insett att jag lämnat altanens trygga värld och upptäckt att jag står mitt ute i det vilda, på det gröna stickiga och att jag då panikrusade tillbaka in i sommarstugan igen…

Det menar inte jag. Jag menar att jag bara kände för att springa väldigt väldigt fort just då. Det hade INGENTING med att göra att jag blev skraj! Absolut inte.

Jag äventyrade även lite i skogen. Det var fåglar som var anledningen till det också…

Och ska jag summera helgens liv som delvis utekatt, så får jag nog konstatera att utekatt på heltid inte är nåt för mig, det känns lite för riskabelt och obekvämt. Jag föredrar att bo i värmen inomhus och få maten serverad på fat. Men om det är tillräckligt varmt så kan jag gärna tänka mig att sitta på altanen fler gånger och spana på fåglar och kanske ta en och annan joggingrunda också.

Den här bilden tycker jag egentligen inte om, för jag ser inte riktigt klok ut. Men jag visar den ändå för att visa vilken snäll och tålmodig katt jag är som står ut med en matte som vänder mig upp och ned och ska pussa mig på magen hela tiden. Jag har insett att det bara är att låta henne hållas, hon ger ju mig trots allt räkor ibland.

Andra som bloggat om: katter, kattfoton, djur, foto